Trodde allting var påväg att bli bättre, men nej... Igår rasade allting igen.. Jag orkar inte den här skolan, ska bli så enormt skönt att åka upp till stockholm i helgen.. Tack för att ni finns, ni som känner för att ta åt er.
Jag känner mig liten, och jag vet att jag inte kan ta mig ur det här själv just nu.. Allting känns så jävla fel, och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är heller...
My är ledsen också, det skär i hela min själ att se henne ledsen, att veta att jag inte kan göra någonting mer än bara trösta henne när hon gråter.. Det gör ont..
Idag ska jag ringa, jag ska ta det steget och ringa.. Bara för att se vad de säger.. De kanske säger något bra, något jag behöver höra.. Eller kanske till och med det jag vill höra just nu, what do I know?
Skönt att börja blogga igen i alla fall, då kan man få ur sig allting man inte vill gå och bära på.. Ja, det är bra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar